Union og oppløsning
Union og oppløsning. En enkel tidslinje.
Historien om union, oppløsning og selvstendighet er en fortelling om hvem vi er – og hvem vi vil være. Oppgjennom årene har taler i Norden formet forståelsen av nasjon, folkestyre og fellesskap. De har båret både stolthet og konflikt, håp og frykt. Når vi først bruker taler til å fortelle historien - kan mangelen på (bevarte) taler også fortelle oss noe. I Norge lærer man om unionsoppløsningene i 1814 og 1905 i skolen - og nordmennene vokser opp med disse hendelser og datoer som store merkedager og historiske milepæler; hva skjer med forståelsen av historien når den andre siden av saken ikke finnes? Og når den finnes - hvordan er det å lese den andre siden av saken?
Hva gjør det med hvem vi er idag, å lese talene som viser hvem vi en gang var?
Hva gjør det med hvem vi er idag, å lese talene som viser hvem vi en gang var?
I 1814 løsrev Norge seg fra Danmark etter 400 års union. På Eidsvoll talte Christian Magnus Falsen og Nicolai Wergeland for frihet, selvstyre og egen grunnlov - mens den danske kongen Frederik VI i København forsøkte å bevare ro og orden.
..Eller gjorde han?
Dette ville vi lære mer om ved hjelp av taler, men så lærte vi i den norske redaksjonen noe annet. "Tapet" av Norge er noe som man i Danmark hverken vet eller lærer noe særlig om. Det finnes ikke mye kilder på den danske siden av historien, slik som det kanskje av mer naturlige årsaker, gjør på den norske siden av den. Aldri mer dansk, sa nordmennene.
Norge er et fritt land i noen måneder.
Norge får sin frihet, og i mai 1814 egen grunnlov. Maleriet øverst viser Eidsvoll 1814, hvor den norske grunnloven ble til.
Men - kun noen måneder etter at Norge blir fri fra Danmark - blir Norge tvunget inn i en ny union - denne gang med Sverige. Den norske kongen, Christian Frederik fikk bare noen måneder på tronen - før han holdt avskjedstalen.
Men - kun noen måneder etter at Norge blir fri fra Danmark - blir Norge tvunget inn i en ny union - denne gang med Sverige. Den norske kongen, Christian Frederik fikk bare noen måneder på tronen - før han holdt avskjedstalen.
Normænd! Henved fem Maaneder ere henrundne siden jeg i Eders Samfund modtog den Krone, Eders Tillid skjenkede mig, og som jeg, haabende paa Forsynets Bistand i vor retfærdige Sag, troede at kunne bære til Eders Held: det eneste Formaal for mine Bestræbelser.
Fra avlutningen av Norges fem måneder korte selvstendighet, til overgangen mellom den dansk-norske og svensk-norske union;
Napoleonskrigen (1803–1815) försvagade unionen mellan Danmark och Norge, och Danmark tvingades avträda Norge till Sverige i Kiel-freden 1814. Norge försökte bli självständigt och antog en egen grundlag i Eidsvoll samma år, men Sverige invaderade därefter Norge, vilket ledde till förhandlingar. Resultatet blev en ny union där Norge behöll stor inre självstyrelse men delade kung med Sverige. Den 8 november 1814 trädde kronprins Karl Johan inför det norska Stortinget för att formellt bekräfta den nya unionen mellan Sverige och Norge. Efter kriget och vapenvilan i Moss hade förhandlingarna lett fram till att Norge fick behålla Eidsvollsförfattningen, men träda in i en personalunion med Sverige. Talet markerade det slutliga erkännandet av denna ordning och inledde unionens konstitutionella grund.
Föreningen mellan Sverige och Norrige är grundad på deras geographiska belägenhet, på bägge folkens national lynne, på deras inbördes fördelar och på den vishet, som råder i deras öfverläggningar, jag tillägger ytterligare, på den kärlek som de båda hysa för personlig frihet, för egande rättens helgd och för ett representativt regeringssätt.
Inför Stortingets ledamöter framhöll Karl Johan att de två folken nu lämnat sina konflikter bakom sig. Han betonade att både svenskar och norrmän frivilligt erbjudit Karl XIII kronan och att den nya politiska ordningen byggde på likvärdiga rättigheter för båda rikena. Talet uppmanade Stortinget att vägleda nationen, förklara dess situation för folket och skapa förtroende för den nya regeringen. Karl Johan beskrev unionen som naturlig utifrån geografi och gemensamma värden och lovade att Norges rättigheter skulle skyddas. Avslutningsvis uppmanades norrmännen att avlägga sin trohetsed, vilket fullbordade unionens upprättande.
Unionene Norge inngikk med Danmark og Sverige skilte seg tydelig fra hverandre – særlig kulturelt.
I Danmark–Norge var båndene dype: riket hadde felles embetsverk, felles språk og et samlet kulturliv. Norske forfattere som Ibsen, skrev dansk-norsk, og København var lenge sentrum for norsk utdanning.
Etter 1814 beholdt Norge språket og den danske skriftkulturen, mens i unionen med Sverige utviklet det seg aldri en tilsvarende kulturell sammensmelting. Unionen med Sverige var først og fremst politisk, ikke kulturell.
Oskar II:s tal i Storlien 1882 hölls i samband med invigningen av den nya järnvägssträckan mellan Sverige och Norge, ett projekt som under lång tid väckt både politiska konflikter och ekonomiska farhågor. Kungen har en högtidlig och historiserande talstil, präglad av mytiska och religiösa referenser, och i detta tal använde han samma retoriska grepp för att framhäva järnvägens betydelse. Han beskriver hur Jämtland tidigare varit isolerat och hur tekniken nu öppnat landskapet genom ingenjörernas arbete. Talet lyfter fram järnvägen som ett gemensamt svenskt-norskt företag och betonar dess förväntade ekonomiska och samhälleliga följder. Avslutningsvis framhåller kungen att banan ska bidra till närmare kontakter mellan de båda rikena och fungera som ett medel för ökad samhörighet. Sammantaget blir talet en metafor för politisk förening och en varning för den splittring som hotar länderna och unionen.
Oskar II:s tal i Storlien 1882 hölls i samband med invigningen av den nya järnvägssträckan mellan Sverige och Norge, ett projekt som under lång tid väckt både politiska konflikter och ekonomiska farhågor. Kungen har en högtidlig och historiserande talstil, präglad av mytiska och religiösa referenser, och i detta tal använde han samma retoriska grepp för att framhäva järnvägens betydelse. Han beskriver hur Jämtland tidigare varit isolerat och hur tekniken nu öppnat landskapet genom ingenjörernas arbete. Talet lyfter fram järnvägen som ett gemensamt svenskt-norskt företag och betonar dess förväntade ekonomiska och samhälleliga följder. Avslutningsvis framhåller kungen att banan ska bidra till närmare kontakter mellan de båda rikena och fungera som ett medel för ökad samhörighet. Sammantaget blir talet en metafor för politisk förening och en varning för den splittring som hotar länderna och unionen.
Til tross for at "jernbanens stålbånd skulle forene selv splittelsens og tvedraktens demoner" vokste det gjennom hele 1800-tallet i Norge frem et sterkere ønske om å bygge en egen norsk identitet – i språk, litteratur og nasjonal symbolikk – som en stille motfortelling til unionen.
Da unionen mellom Norge og Sverige sprakk i 1905, lød ordene «Unionen med Sverige er oppløst» fra Stortingets talerstol – og Christian Michelsens tale markerte begynnelsen på et nytt norsk kapittel.
Talene rundt denne unionsoppløsningen tegner et bilde både av hvordan det gikk til, men også om holdningene rundt at Norge skulle bli fritt fra Sverige. Vi finner taler mot norsk løsrivelse, og mer pragmatiske taler som viser at det i Sverige også var forståelse for norsk selvstendighet.
Innan varken kung eller statsminister hunnit kommentera det norska förslaget om unionssplittring håller den svenska författaren Ellen Key (1849–1926) ett tal i vilket hon uppmanar till fred mellan nationerna. I hennes tal möter hon det missnöje med hur Norge gått till väga för att driva igenom splittringen som funnits i Sverige. Hon flyttar fokus från hur splittringen önskats till varför splittringen är legitim. I talet uppmanar hon alla kvinnor att bestämt tala emot ett möjligt krig, inte bara för att krig alltid skapar lidande, utan också för att Sverige i just detta krig inte har något att vinna. Genom att specifikt uppmuntra kvinnor att tala mot kriget gör hon freden till en viktig kvinnofråga.
Men när jag stod där, när jag ånyo hörde och såg detta, uppstod midt i smärtan en stor lyckokänsla, uppstod ur vissheten: att Sverige genom det skedda ej mist en tum af sin mark, ej ett ord af sitt språk, ej en flik af sin fana; intet af sina minnen, intet af sin lag och intet af sin frihet.
När Norska Stortinget fattat beslut om självständighet tvingas kung Oscar II återöppna det avslutade riksdagsåret.(ordinarie arbetsperiod för riksdagen kallas lagtima riksdagen, medan extra insatta insatser från riksdagen kallas urtima riksdagen.) I sitt tal berättar han att hans rätt som norsk kung har attackerats men att han agerat utifrån både Sverige och Norges bästa. Kungen menar att han inte under unionen agerat orätt jämte de norska medborgarna, men att en union som tvingats på Norge inte vore bra för Sverige.
Efter några månaders förhandlingar presenterar kung Oscar II det förslag till unionssplittring som sedan går igenom den 16 oktober 1905. Efter att splittringen godkänts avslutar kungen den andra urtima riksdagen med ett tal i vilket han beklagar separationen.
Kung Oscar II uttrycker stor sorg över att skiljas från Norge och stor tacksamhet till det svenska folkets stöd i processen. Genom de gångna förhandlingarna visar kungen en tilltro till framtida fred och samarbete mellan länderna.
I sanning icke utan djup smärta ser Jag den forna skilsmässan emellan dessa tvenne stambesläktade folk återinträda samt de olägenheter och faror, hvilka under ett nära sekelgammalt förbund tycktes vara för alltid aflägsnade, möjligen ånyo väckas till lif.
Etter unionsoppløsningen i 1905 tok de nordiske landene nye retninger, men også nye steg mot hverandre. Konflikten mellom union og selvstendighet ble etter hvert avløst av et ideal om samarbeid og gjensidig forståelse.
(c) 2025 Tekster fra Svenskatal.se, Dansketaler.dk og Virksommeord.no forent for å vise likheter og ulikheter mellom landene. Fortalt gjennom taler.
Bevegelsen skandinavismen, som vokste frem på 1800-tallet, bygget videre på ideene om nasjon og fellesskap – men søkte å forene dem i et nordisk perspektiv.
For taler og tekster som viser hvordan tanken om et felles nordisk språk, kultur og identitet utviklet seg, se temarommet skandinavismen.
