Kvinnesak rundt 1900

Kampen for kvinners stemmerett i Skandinavia var både lang og kronglete, og dette kommer tydelig fram i talene som ble holdt i foreninger, organisasjoner og politiske forsamlinger. Norge var først ute med stemmerett for kvinner i 1913, Danmark fulgte i 1915, og Sverige innførte stemmeretten offisielt i 1919. Talene fra perioden viser hvordan argumentene utviklet seg, og gjennom disse historiske stemmene kan man forstå både motstanden, mobiliseringen og det retoriske arbeidet som gjorde allmenn stemmerett mulig i de skandinaviske landene.

I et radiofordrag fra 1934 tar Betzy Kjelsberg (kvinnesaksforkjemper, politiker, Norges første kvinnelige fabrikkinspektør, og Drammens første kvinnelige syklist) et historisk tilbakeblikk på kvinnens kamp for likestilling. 

Da har norske kvinner hatt stemmerett i 21 år, og i foredraget peker hun blant annet på forfatter Camilla Collett som en av de viktigste pionerene i norsk kvinnesakshistorie. I 1877 holdt Camilla Collett en 17. mai-tale for det norske kunstnermiljøet i Munchen, Hvad rager det os?, hvor hun ironiserer over kvinnens rolle og samfunnsengasjement i Norge. 

Talen er blitt stående som en viktig inspirator for den kommende kvinnekampen i Norge, og både hun og den banet veien for tankestrømninger som gjorde at det den 5. juni 1890 ble holdt den første debatten på Stortinget rundt et grunnlovsforslag om kvinnelig stemmerett. Det ble mildt sagt møtt med en del motstand. Biskop Johan Christian Heuch holdt et innlegg om kvinnelighet i det hele tatt var forenelig med offentlighet; kvinnen skulle jo heller være unndratt offentligheten - Undtagen fra Offentligheden. 

Kvinner i politikken var en latterlig forestilling, en slik stillingsforskyvelse fra hjemmet og inn i mannens domene ville resultere i at kvinnen ble som et «vanskapt Misfoster». Noen få dager før denne første behandlingen av kvinnelig stemmerett, hadde Stortinget mottatt post fra Kvindestemmeretsforeningen; 4533 underskrifter til støtte for grunnlovsforslaget.  Kvindestemmeretsforeningen ble startet av Gina Krog, som også opprettet Norsk Kvindesags-forening, og i talen Stemmeret for kvinder som ble holdt fem år tidligere, i 1885, argumenterer hun for første gang for kvinners stemmerett. Dette var så radikalt selv i en kvinnesaksforening, at talen resulterte i splittelse, og dermed opprettelsen av den nevnte Kvindestemmeretsforeningen.

Gina Krog: Stemmeret for kvinder

Kvinnekampen møtte motstand hele veien, og stemmerettskampen i sær møtte motstand helt til siste slutt. På selve dagen da stortinget vedtok stemmerett for kvinner, holdt (blant annet) Ole Malm først et flammende innlegg om kvinnebevegelsens naturstrigighet, og han mente at det å gi kvinner stemmerett «vil simpelthen være at begaa nationalt selvmord.» 

Men det fantes selvsagt også mye støttende argumentasjon i Stortingsdebattene i årene rundt og før stemmeretten ble vedtatt, som Ole Beyer Høstmarks innlegg fra 1911; «Hr. Hagerup Bull talte om politisk indsigt. Det gaar ikke an, mente han, at gi politisk stemmeret til alle disse, som ikke har politisk indsigt, før de har vundet den indsigt. Ræsonnementet synes mig litt underlig. Det minder mig virkelig om gutten, som sa, han ikke vilde bade, før han hadde lært at svømme. Netop ved at faa stemmeret og utøve stemmeret er det vel, de skal vinde politisk indsigt.»

Ole Beyer Høstmark: At ikke vilde bade, før man har lært at svømme

Som Ragna Nielsen sier i sitt foredrag, Hedda Gabler og Thea Elvsted, holdt i Norsk Kvinnesaksforening i 1892, der hun snakker om Ibsens kvinner, om kvinnesak, litteratur, likestlling og stemmerett: «Der vil nok gaa generationer inden det er gaaet ind i den almindelige bevidsthed, at kvindens bestemmelse ligesom man­dens bestemmelse er den: først og fremst at være et menneske.»

Hulda Garborg: Kvinderne og Samfundet (et par år etter stemmerett innført)

To taler av Katti Anker Møller: Katti Anker Møller

Marie Høeg: Kvinderne og valget 

Fredrikke Marie Qvam taler på en konferanse for kvinnestemmerettsallliansen i Budapest, og oppfordrer: Følg vort Exempel! 

(Tekst og taler kommer snart)

I Sverige genomförde man mellan 1907–1918 stora reformer vilka gav alla män lika rösträtt. Man genomförde grundlagsändringar och genom olika etapper fick fler och fler män sin röst räknad. Men kvinnlig rösträtt fick vänta. Redan när rörelsen för lika rösträtt började 1905 ställde Frida Stéenhoff den retoriska frågan: hvarför skola kvinnorna vänta? I sitt tal betonar hon den vardagliga heroism kvinnor visar genom sitt självuppoffrande arbete.
 

 
Argument för att kvinnan av praktiska skäl inte skulle vara lämplig för rösträtt förekom ofta. Mot bakgrund av det valde Selma Lagerlöf 1911 att på rösträttskongressen betona kvinnans praktiska särart som ett argument för just varför hon skulle kunna hantera rösträtt. Hon avslutar sitt tal med att erkänna att kvinnor inte är fullkomliga varelser, men betonar att det är inte männen heller och att könen i samarbete kommer närmre fullkomlighet.

1916 håller August Bruhn ett tal i vilket han argumenterar för att även män bör arbeta för kvinnlig rösträtt. I sitt tal betonar han att staten behöver kvinnan. Bruhn menar att män och kvinnor har mer gemensamt än som skiljer dem, men där de är olika krävs båda för att komplettera varandra. Han menar också att kvinnan behöver staten. Kvinnans deltagande i samhällsfrågor är viktigt för hennes fostran och utveckling.

Kort innan förslaget om kvinnlig rösträtt godkänns i Sverige håller ett antal kvinnor tal på ett offentligt möte i Stockholm. Den 13 maj 1917 håller bland andra Louise Stenbock, Agnes Ingelman, Anna Bugge-Wicksell, Agda Östlund och Selma Lagerlöf anföranden. I talen sammanfattas rörelsens alla argument och några av rörelsens viktigaste personer säger de sista orden som ledde till kvinnlig rösträtt.

Anna Bugge-Wicksell: Föredrag för kvinnans rösträtt

Louise Stenbock: Föredrag för kvinnans rösträtt

Agnes Ingelman: Föredrag för kvinnans rösträtt

Agda Östlund: Föredrag för kvinnans rösträtt

Selma Lagerlöf: Föredrag för kvinnans rösträtt

 

Rösträttsfrågan avslutas 17 december 1918 vilket efterföljs av ett tal från dåvarande partiledare och framtida statsminister Hjalmar Branting. Talet avslutas med att Branting förklarar seger för jämlikhetstanken.

(c) 2025 Tekster fra Svenskatal.se, Dansketaler.dk og Virksommeord.no forent for å vise likheter og ulikheter mellom landene. Fortalt gjennom taler.